Rättslingvistiska tjänster

Vi erbjuder ett bredd utbud av rättslingvistiska tjänster. Beroende på frågans komplexitet och art kan vi välja och vraka bland våra resurser. Vi har ett brett stall, allt från studentmedarbetare till folk från akademin som vi har till vårt förfogande.

Det är förstås bredare än det som beskrivs här, det är lite lustiga exempel som ska göra det lätt att greppa. Tveka inte att ta kontakt med oss per mail för att se ifall ditt spörsmål ligger inom vårt fält: info@rattslingvistik.se

Vad är rättslingvistik?

Enkelt förklarat är det språk och språkbruk i rättsapparaten. Det brukar felaktigt benämnas som ett språkligt fingeravtryck, vilket är väldigt vilseledande. Ditt fingeravtryck är konstant, från vagga till grav. Ditt språk är inte det, det ändras beroende på vem du talar med, eller skriver till. Hur gammal du är. Om du gör dig till. Du kan sätta rättslingvistiken ur spel genom att hålla för näsan när du pratar i telefon, då blir du i princip snudd på omöjlig att identifiera. Inte heller är det att personer som använder just det här ordvalet, eller den här skrivstilen kan tillskrivas ett specifikt personlighetsdrag, är mordiska till sin natur eller något liknande.

Vad är det inte?

Det är stor skillnad på rättslingvister jämfört med advokater eller andra experter. Vi uttalar oss aldrig med absolut säkerhet, utan hemfaller till NFC:s skala för sannolika utfall.

Vi är inte heller legosoldater i den bemärkelsen som advokater är, vi ska alltså komma fram till exakt samma slutsats oavsett vem av parterna som är uppdragsgivare.

Planering av rån eller grabbig jargong?

Ett exempel kan vara att polisen misstänker några för att ha planerat ett rån och bestämmer sig för att häkta vederbörande. Gärningsmännen hävdar att det hela var på skoj, man skämtade bara. Det är rättslingvistik, man kan exempelvis lyssna på ljudupptagningen (vi antar att gänget var avlyssnat) och försöka identifiera skämtmarkörer, alltså lingvistiska företeelser som markerar att det är humor i spel, det behöver inte bara vara ord, det kan vara diskursmarkörer, sådant som omfattas av pragmatiken, eller varför inte fonetik?

Språktester

För några år sedan var migrationsverket involverat i en skandal med ett företag angående språktester, det ansågs om kontroversiellt att försöka lista ut vilken nationstillhörighet en enskild individ har. Det var inte det som var skandalen, och det är i sig inte det kontroversiella. Utan det som i grunden var ifrågasatt var att inom ramen för undersökningen så styrde man intervjuobjektens svar, eller ifrågasatte svaren om dessa inte låg i linje med migrationsverkets förväntningar. Just i det här fallet handlade det om talare av dari (tror vi, det är oväsentligt), som levde på gränsen till Afghanistan och Pakistan. Man försökte alltså avgöra vilket land man kom ifrån och ifall man hade asylskäl. Eller kanske raka motsatsen.

Hur skulle det kunna ha gått till? Och vad är nyttan? Tänk dig att Sverige befinner sig i krig och Danmark gör det inte. Öresundsbron finns inte längre. Migrationen går numera till Kina, det är dit alla vill.

Svenskar får på grund av kriget asyl i Kina, men eftersom det råder krig så är det inte alla som har sina pass eller papper i ordning. Det fungerar i stort. Tills skåningarna dyker upp. Och efter ett tag inser man att danskar vill lämna en krigshärjad region och utger sig för att vara skåningar. För en genomsnittlig talare av mandarin låter det förstås som rotvälska av samma sort, det är då språktest för att avgöra nationalitet kommer in bilden.

Det här är ett exempel från när området och vi är i Europa vana vid att språk är synonymt med nationsgränser. Men i exempelvis fallet med Afghanistan och Pakistan där båda talar dari är det subtila skillnader det handlar om. Gränsen mellan norra Libanon och södra Syrien, Algeriet och Marocko, världen kryllar av sådan fall där det språklig subtilitet kan vara en fråga om liv och död. Och då menar vi inte bara migration, vilket du kan läsa mer om i nästa stycke. Det är ett klockrent exempel på ett språktest, med fasansfull utgång.

En massaker eller två?

Lingvistik har med framgång använts när mänskligheten vill visa sig på sin sämsta sida. När haitier försökte fly från Haiti till Dominikanska Republiken i slutet på 30-talet möttes man av en fråga vid gränspassagen. Man blev tillfrågad att uttala det spanska ordet för persilja: perejil. På så vis skiljde man agnarna från vetet. Haitier som talade haitisk creole hade svårt med det spanska uttalet, ett misstag som kostade livet. Tusentals haitier mördades vid gränsen.

När falangisterna i krigets Libanon försökte ge sig på palestinier gjorde man det enkelt för sig, man höll helt sonika upp en tomat. Och frågade vad det heter. Libaneser säger banadora, Palestinier bandora. En vokal för lite kostade dig livet.

Essänsen av kexighet

Vad gör ett kex till kex? Brittiska skatteverket gav sig på ett företag och hävdade att kex var kakor eller vice versa. Upprinnelsen till detta är att det i England är olika momssatser beroende på om det är just kex eller kaka. Det rörde sig alltså om upptaxering, det var utöver ett ganska stort bolag med stora resurser. Så, vad gör ett kex till ett kex och en kaka till en kaka? Det går förstås att gå till ordböckerna, men dessa är inte synonyma med vad folk egentligen tycker att saker och ting betyder. Och det är i princip det betydelse är, godtyckligt men samstämmigt och outtalat, talarna emellan.

Så man gjorde egentligen en variant på semantiska särdrag men en rätt så dopad sådan. Semantiska särdrag är i princip en tabell med allt semantiskt innehåll i ett ord. Tänk dig en häst, vilka kvalifikationer finns det? Fyra ben tänker du, en man osv. Men sen kommer allt däremellan som vi talare är överens om, men som är just outtalat. En häst med tre ben är ju fortfarande en häst. Avvikelser är ett gissel, för dessa är i princip oändliga.

Men det var precis det man gjorde. Företaget anlitade rättslingvister, som i sin tur utformade ett frågeformulär med semantiska särdrag, där man försökte reda ut vad som gör ett kex till ett kex. Och en kaka till en kaka. Det behandlade allt från hårdhet till mjukhet, fyllning, hur förpackningen såg ut. Slutligen kom man fram till vad som var vad.

Etablera upphovsman i skrift

Den något styltiga svenska formuleringen av den engelska motsvarigheten authorship attribution. Det här kan handla om allt från att försöka profilera till att identifiera vem som har skrivit kidnappningsbrevet. Är kidnapparen själv med på tåget? Eller rör det sig om ett självmord och ett självmordsbrev? Eller är det ett mord och brevet är skrivet av någon annan?

Det finns förstås mindre morbida varianter såsom plagiering av böcker, allmänt fusk och mygel, förfalskning av testamenten.

Profilering är generellt, rör det sig om man eller en kvinna, ålder, eventuell språkkompetens (alltså modersmålstalare, andraspråkstalare osv.). FOI kan exempelvis med datorkraft bestämma kön med 84% säkerhet när man kollar bloggar.

Det här är alltså baserat på innehåll såsom frekvensanvändning av pronomen, negationer, meningslängd etc.

Det här har använts i flera fall, ett embryo till det kan anas i förundersökningen eller spaningen som rörde militärligan som härjade runt i Sverige i början på 90-talet. Man gav sig på några försök att få grepp om vem det rörde sig om baserat på både brev och skrivmaskin. Det har även

Rättslingvistik används även av auktionshus när det gäller åldersbestämmelser. Låt oss säga att du har hittat en svensk guldpläterad bibel som någon hävdar kommer från Gustav Vasas tid, eller i varje fall äldre än ett sekel. Du har bestämt dig, du ska sälja på auktion och leva loppan.

Vi tar en titt på den och kommer fram till att verben inte personböjs. Japp, vi var inte bättre än vare sig fransmän, tyskar eller engelsktalande förr. Jag äm, du äst, han/hon är. Ni/vi/de äro. Man burkar tala om hur svenskans pluralformer dogo och när försvunno försvann.

Men detta försvann för cirka 100 år sedan, bortsett från seglivade byråkrater satte sig på tvären fram till 50-talet innan det helt dog ut. I dagspress var det mer eller mindre borta runt sekelskiftet. Så din bibel har nog inte så många år på nacken.

Etablera upphovsman i tal

Det här är både enklare och snårigare. Det går ju att, förutsatt att man inte förställer sig (som att hålla för näsan) avgöra om personen i samtalet är samma person som är föremål för den specifika frågeställningen.

Men det här kan bli avsevärt snårigare, för nog är alla ense om att Thomas Quick erkände, och det var ju hans röst vi hörde när han gick runt i skogen och pekade samt förklarade vad han hade gjort. Men ett sådant fabricerat erkännande är oftast lingvistiskt apart och skiljer sig från vad man förväntar sig.

Kontakta oss